Hej hej! Jag kommer antagligen lägga ner bloggen,

eftersom det inte är så många läsare. Såå..... Den

kommer snart försvinna. Vill ni att jag ska ha kvar den

får ni komentera!

Jag ska åka och klippa mej idag, och pappa är bortrest och mamma jobbar så jag och min syster blir själva, sp det kommer kanske ett senare ikväll.

Och hur skulle jag överleva det här? Helvetet.

--------------------------------------

När jag vaknade nästa morgon var det läkare i rummet. En satt vid datorn och en stod vid en maskin.

- Hennes föräldrar ville inte att nån... Justin skulle komma in till henne. sa den ena. Dem hade inte märkt att jag var vaken.

- Okej. Då får vi se till det då. sa den andra och gick ut.

Jag blundade och låtsades sova. När tjejen gått ut öppnade jag ögonen och tittade omkring. Hur kunde mamma och pappa göra så? Jag var VÄÄLDIGT besviken på dem. Jag hatar dem verkligen nu. Sen kom jag på vad Justin sa. Att jag kunde bo hos honom. Men hur skulle jag komma ur mitt hus? Och Pattie skulle nog inte gilla att jag bodde där. Nej, jag får bo kvar hemma, alltså hemma HEMMA. Hos mina föräldrar. Jag skulle kanske inte klara det men, ja, vad kan man göra?

Plötsligt hör jag hur nån skriker på någon där ute. Jag tittar ut genom dörrfönstret och ser Justin stå och skrika år en läkare. Utan att tänka trycker jag på den röda knappen och doktorn kommer snabbt in.

- Vad är det? sa hon.

- Justin får komma in. sa jag och tittade på honom.

- Men dina föräldrar sa...

- Jag bryr mej inte om vad dem sa! Justin ska in till mej! småskrek jag.

- Okej... sa hon kort och gick ut till Justin.

Sen kommer han in.

- Hey, sunshine! sa han och satte sej på en pall bredvid sängen.

- Hey babe. sa jag och log.

- Hur är det? sa han.

- Bara bra. Du då? sa jag och fnissade lite.

- Haha, jag mår bra. sa han och log stort mot mej.

Vi pratade lite till och efter ca. 10 min. öppnades dörren. Fan! Mamma och pappa kommer. Shit! När dem ser Justin blir pappas ansikte rött. Pappa går mot Justin och rycker tag i Justins jacka.

- Du låter min dotter vara! Fattar du!? skrek pappa i Justins ansikte.

- Pappa! Sluta! skrek jag och kände tårar på mina kinder.

- Nej! Han ska fan inte gå bakom min rygg! skrek han och tryckte upp Justin på väggen.

- pappa! skrek jag. Vad skulle jag göra? Det fanns bara ett sätt. Jag tittade på sängbordet och där stod en glasflaska. Jag tog den krossade den och tog en glasbit. Jag höll den mot halsen. Båda tittade på mej.

- Våga inte göra det! skrek pappa.

- Jag gör det, om du inte låter mej och Justin träffas. sa jag.

- Aldrig! skrek han. Jag tog den mot armen och drog ett sträck. Det började blöda.

- Sluta genast! skrek pappa. Mamma kom fram till mej och tog glasbiten.

- mamma! Ser du inte vad pappa gör med Justin!? Hur kan ni vara såna idioter?! skriker jag och reser mej upp.

Det kändes som evigheter sen jag stod upp. Jag tog en ny glasbit och tittade oroande på Justin. Jag drog ett nytt sträck med den och det började blöda igen. Jag släppte glasbiten, gick fram till pappa och drog bort honom från Justin.

- Rör du Justin igen ska du få! skriker jag i hans ansikte.

Jag tog Justins hand och gick ut ur rummet. Tårarna forsade nerför mina kinder. Vi gick till receptionen och bad om bandage. Jag skulle åka hem idag så ja... Dem band om min arm och jag och Justin gick ut ur sjukhuset.

- Förlåt för min pappa. sa jag tyst och tittade ner i marken.

- Det gör inget. sa han och kramade mej.

Jag tittade in i hans ögon och kysste honom.

Jag kände att min tröja blev blöt och Justin började småsnyfta. Jag drog min hand genom hans hår. Det var så skönt att bara sitta här och njuta. Jag har saknat honom.

-------------------------------

Jag tryckte honom närmre mej.

- Jag älskar dej. sa han tyst.

- Och jag dej. sa jag och pussade honom på kinden.

- När får du åka hem?

- Jag vet inte.

Jag tittade in i hans ögon och torkade en tår på hans kind.

- Försök aldrig ta självmord igen. Det sårar mej att se dej så ledsen. sa jag.

- Aldrig.

Plötsligt öppnas dörren och in kommer mamma och pappa. När dem ser Justin stelnar dem till.

- Mamma, pappa. ni kan inte hindra oss från att träffas. sa jag tyst  men ändå bestämt.

- Det kan vi visst. sa pappa och tittade strängt på Justin.

- Du står och säger, att du kan hindra kärlek. Det går inte! småskrek jag.

- Du! Du skriker inte åt mej! skriker pappa.

- Du skriker ju åt mej! skriker jag så jag får ont i bröstet igen. Jag svär för mej själv och pappa kommer fram till mej.

- Justin, kan vi få prata en stund med Ella? sa mamma.

- Så klart. sa han och gick ut.

- Ni kan inte hindra kärlek. sa jag tyst.

- Nej, men vi kan hindra er från att träffas. sa pappa och flyttade sej närmre mej.

- Rör mej inte! skrek jag. Eftersom jag hade ont kunde jag knappt röra mej.

- Tyst! skrek pappa och slog mej på kinden.

Så var det jämt. Jag hade inte vågat berätta för någon. Men så var det. Han slog mej alltid och mamma höll sej utanför. Det är som om de inte bryr sej om att jag är deras dotter. När mamma ser att pappa slår mej tittar hon bara ner i golvet. Jag var besviken. Jag sa inget och då slog pappa mej igen fast hårdare. jag skrek till.

Justins perspektiv:

Jag satte mej på en stol utanför rummet och väntade. Tänk om dem gjorde henne nåt? Tänk om dem gjorde henne illa? Plötsligt hör jag hur hon skriker till. Sen skriker hennes pappa på henne. Sen kommer hennes föräldrar ut. Hennes pappa tittar strängt på mej och hennes mamma tittade ner i golvet. När jag inte såg dem längre rusade jag in till Ella. Hon låg på sängen och grät. Jag sprang fram till henne och kramade henne och drog min hand genom hennes hår.

- Shhh.... Ella, gumman. Vad gör dem mot dej? sa jag tyst.

- Dem... dem... snyftade hon fram.

- Vaddå? sa jag.

- Dem slår mej. Dem föröka hindra oss från att träffas, dem försöker hindra kärleken. sa hon och började gråta igen.

- Gumman.... sa jag. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag finns här och skyddar dej. fortsatte jag.

- Du kan inte skydda mej när jag är hemma. dem låter dej inte ens gå innanför dörren. sa hon och tittade in i mina ögon.

- Du kan alltid bo hos mej. sa jag och la min panna mot hennes.

- Vi får se. Jag älskar dej. sa hon och la sej ner igen.

- Jag går nu. Måste hem du vet. mamma blir orolig. sa jag och kysste henne.

- Kom snart tillbaka och hälsa Pattie. Älskar dej. sa hon och log lite mot mej.

- Lovar. Älskar dej också. Hejdå Shawty. sa han och gick ut.

Och hur skulle jag överleva det här? Helvetet.

-------------------------------------

Hur blir det? Kommer Justin säga var Ellas föräldrar gör mot henne? Kommer Ella flytta till Justin? Vi får se. Kommer nytt kapitel imorrn. LuvYah INTERNET!

Jag brydde mej inte om honom utan

fortsatte gå. När jag kom fram till vår

villa öppnade jag den lilla trä-grinden

och gick in till trädgården.

------------------------------------------

Flashback! Senare när Justin och Ella var

ihop!

Jag och Justin hade bestämt att träffats vid stranden. Mamma och pappa hade förbjudit mej att gå till honom och att ha honom här. Jag sa till dem att jag skulle till farmor som bodde i närheten, annars skulle jag aldrig få gå till stranden. Det var så taskigt. Jag tog på mina sandaller och gick ut. Det var fortfarande sommar. Men det skulle snart bli vinter (SAMMA VINTER SOM ELLA BLIR PÅKÖRD AV LASTBILEN). Jag gå mot stranden och där sitter Justin redan. Jag smyger mej på honom och säger BU när jag är tillräkligt nära. Han skriker till som en liten tjej och jag börjar skratta. Han var så söt. Han la sej över mej och ler. Jag slutar skratta och tittar in i hans ögon.

- Hej min lilla tjej. sa jag på skoj och kysste honom.

- Ha-Ha! sa han och försökte låta sur.

- Aww.... Är min lilla tjej ledsen. sa jag och log mot honom. Han svarade inte. Jag böjde mej fram och kysste honom på läpparna.

- Nu är det bättre! sa han och log stort mot mej.

- Haha. Justin du är för rolig. sa jag och kysste honom igen.

NUTIDEN! RIKTIGA "VÄRLDEN"!

Alla minnen med Justin spelades upp i mitt huvud. Jag trodde jag var död. Det var hemskt. Sen var det bara svart. Jag öppnade sakta ögonen och möttes av några bekanta ögon. Justin. Han tittade på mej som om jag vorre en ängel. Ena sekunden kramar han mej hårt så jag knappt kan andas. Jag får smärtor i bröstet.

- Aj! Justin! sa jag lite högt och stönade av smärta.

- Oj! Shit förlåt! sa han och tittade oroligt på mej.

- Det gör inget men... Vad hände? sa jag.

- Du blev påkörd av en lastbil och har legat i koma i sju månader typ. sa han och tittade oroligt på mej. Jag har varit nära på att ta självmord när du var borta så länge. fortsatte han.

- Justin! Är du inte riktigt klok!? sa jag och kramade honom.

Jag kände att min tröja blev blöt och Justin började småsnyfta. Jag drog min hand genom hans hår. Det var så skönt att bara sitta här och njuta. Jag har saknat honom.

--------------------------------------

Där var andra också! Blev det krångligt med flashbacken? Hoppas ni fattade? När dom satt på bänken i det första kapitlet var det december och då var det nu juli. KKomentera!!!!! LuvYah!

Ellas perspektiv!

Jag satt i parken på en bänk med skolans snyggaste kille, Justin. Han var så söt. Hans hasselbruna ögon och bruna hår. man smällter varje gång. Vi var ihop och har varit det ett tag nu. Vi satt på en bänk och han höll om mej. Det var vitt på marken av snö. Träden var vita och ja, allt var vitt. Haha.

- Justin, jag borde gå nu. Det börjar bli sent. sa jag och reste mej upp.

- Okej, då går jag också. sa han och log.

Vi gick tillsammans men efter ett tag skulle jag gå över vägen och inte han, om man nu säger så. Haha. Jag tog båda hans händer.

- Hejdå Justin, älskar dej. sa jag och kysste hans mjuka läppar.

- Hejdå Shawty. sa han och log.

Jag gick över vägen och när jag var på mitten började Justin ropa på mej.

- Akta dej Ella! skrek han. Jag fattade ingenting.

Men sen såg jag den stora lastbilen som körde mot mej. Han började bromsa men det var för halt. Vad skulle jag göra? Jag kastar mej åt sidan men då svänger lastbilen också. Han tänkte väk köra åt sidan. Jag känner att det bräns över hela kroppen. Obehaglig känsla. Usch! Sen kände jag inget. Ingen smärta, ingen kärlek, ingenting. Alla började röra mej och försökte dra ut mej så jag inte låg under lastbilen. Jag ser Justin och andra personer med overaller.

- Ella, stäng inte ögonen! Lämna mej inte! skrek Justin medans han grät.

Men jag kunde inte hålla dem öppna längre. Jag stängde ögonen och allt blev svart.

Flashback! 26 augusti!

Jag satt på en bänk i skolan. Alldeles själv. Justin, Chaz, Ryan och Caitlin går förbi. Alla skiter i mej förutom Justin. Han har betett sej så konstigt på sistone. Han tittar på mej hela tiden. Jag var ju typ, mobbad i skolan, därför var det lite konstigt att han tittade på mej. Han! Skolans snyggaste kille tittar på mej. Mej, den mobbade Ella! Jag hette egentligen Bella, men alla kallade mej Ella, om dem nu sa mitt namn.

- Ella? Varför sitter du där? Lektionen börjar snart. sa Justin och stannade framför mej.

- Jag skulle precis gå. sa jag tyst och gick mot klassrummet.

Jag märkte inte att jag glömde min mobil på bänken.

- Du glömde den här. sa Justin som nu sattit sej bredvid mej. Han räckte fram sin hand med mobilen i.

- Tack. sa jag snabbt och tyst och tog mobilen.

Sedan började lektionen. Det var spanska. Jag hatade det. Men mina föräldrar tvingade mej att ta det. Jag skule tagit Tyska men dem sa nej till det. Som allt annat de säger nej till. Typ ALLT säger dem nej till om jag tänker efter. Allt jag ber om. Det är bara Nej Nej Nej. Jag hade inga syskon. Jag bodde med mamma och pappa i en liten villa mitt i stan. min mamma heter Cathrin och min pappa heter Patric. Eftet 2 timmars spanska var skoldagen slut. Jag tog mina saker och gick mot utgången på min stora skola. Jag gick ut till skolgården och fortsatte mot grinden till skolan.

- Ella! Ska du hem till din skitfamilj?! skrek skolans elakaste kille, Axel.

Jag brydde mej inte om honom utan fortsatte gå. När jag kom fram till vår villa öppnade jag den lilla trä-grinden och gick in till trädgården.

Där var det första kapitlet. Vad tycker ni? Komentera!

Hej hopp! På denna blogg kommer jag som sagt skriva en novell om Justin Bieber. Han träffar en tjej och sen händer lite saker.... Hihi. Ni får se. Börjar skriva kapitel ett nu! LuvYah!